Ibland är det nödvändigt att ta illa upp. Det kan fungera som skyddsmekanism, så att andra inte går över ens gräns.
Har du en känsla av att en arbetskamrat är extra ömhudad? Eller är det du som onödigt lätt blir stött av sådant som andra säger?
Att bli stött har ofta dålig klang i arbetslivet. Redan som små lär vi oss att komma överens med alla, men så är det inte alltid. Det är god jordmån för att såra och bli sårad.
Sådana situationer uppstår titt och tätt i vården. Man kan bli sårad av något som en patient, anhörig eller kollega säger.
Hur ska man egentligen förhålla sig till sådant?
”Ur känslosynpunkt har ingen rätt att säga vad en annan får uppleva. Känslor är personliga”, påpekar Marjo Vuorinen, arbetshandledare, lösningsinriktad coach och korttidsterapeut.
Själv löser hon spänningar på arbetsplatser både med chefer och underlydande och enligt henne är det inte enbart negativt att bli sårad. Tvärtom.
”Ibland är det nödvändigt att ta illa upp. Det kan fungera som skyddsmekanism, så att andra inte går över ens gräns.”
Att bli sårad på jobbet har ofta många dimensioner. Medan en reagerar med humor på en vits vid lunchbordet kan en annan såras djupt.
Vuorinen anser att människor oftast sårar andra av misstag. Man säger ibland sådant som andra tolkar på ett sätt som inte var avsikten. Det kan till exempel bero på olika värderingar eller kulturskillnader.
”Eller så hade den som sårade bara en dålig dag. Det kan också finnas annat i bakgrunden: problem hemma, utmattning, sjukdom. Det betyder ändå inte att man alltid ska låta bli att reagera.”
Men att någon sårar en kan bero på något som inte syns utanpå. Detsamma gäller den som blir sårad – det kan bottna i dålig nattsömn, familjegräl eller premenstruella besvär.
”Många kräver också väldigt mycket av sig själva. Det bäddar för rädsla, stress och negativism, vilket underblåser sårade känslor.”
Hur vet man om det var berättigat eller inte att ta bli sårad? Enligt Vuorinen måste man börja med att skilja mellan kommentarer som gör en upprörd och klar diskriminering eller mobbning.
Vid osakligt bemötande och trakasserier måste man ingripa. Sådant ska tas upp med förman och arbetsgivare bör reagera.
En grad vardagligare, alldagliga men sårande situationer, är en annan sak. Då är första steget att stanna upp.
”Om man märker att man ständigt blir sårad behöver man fråga sig om man är alltför lättstött. Tar jag nästan alltid åt mig?”
Nästa steg är att fråga vad som utlöste känslan. Är jag den enda som blir sårad? Kan jag se allt i ett lite större perspektiv? Är det vissa saker som får mig att reagera eller blir jag sårad av nästan allt?
”När man spjälkar upp sin upprördhet är det lättare att ta itu med delarna, men det kräver självrannsakan och självkännedom. Kritiska kommentarer beror oftast på något hos den som fäller dem. Man såras mindre om man inser att någons dåliga humör inte beror på en själv.”
Vissa människor är för snälla för att säga ifrån. De sväljer förtreten, men sådan snällhet är inte av godo.
”Då ger man andra makt att fortsätta med sitt dåliga beteende.”
Vuorinen menar att det lönar sig att överväga vad det skulle få för effekt att berätta vad man känner. Öppnar man munnen blir man åtminstone hörd. Det kan öka trivseln på jobbet.
Fast ibland kan pikar röra vid ens egna svåra trauman. I så fall är det bra att tala med proffs för att komma vidare.
Ibland kan pikar och sårade känslor börja påverka hela arbetsgemenskapen. I värsta fall inflammeras relationerna så att arbetseffektivitet och motivation försämras. En sådan spiral är inte lätt att bryta.
”På en inflammerad enhet har man inte längre normal uppfattning om hur man samverkar. Bitterhet, hämndlystnad och uppoffring tar över. Då bör spelreglerna redas ut.”
För att lösa sådana problem krävs en gemensam vilja. Man måste till exempel komma överens om hur man tilltalar varandra. Det är också viktigt att förtydliga ansvarsfördelning och arbetsbilder.
”Den som leder arbetet måste se till att alla får sin röst hörd. Det är en rättighet.”
För att bryta en negativ spiral hjälper det också att diskutera vad kärnan i det gemensamma arbetet är och varför man sökt just det här jobbet.
”Alla har inte bara ansvar för sig själva utan också för sin enhet. I arbetslivet måste man fungera så att alla mår bra.”
När man märker att man oavsiktligt sårat någon ska man genast be om ursäkt. Med uppriktighet kommer man långt.
”Man kan till exempel säga att det där var dumt av mig.”
I svåra situationer kan man också försöka skifta perspektiv och resonera kring hur intressant det är att någon tänker annorlunda. Forskning visar att när man försöker tänka positivt om en besvärlig person, så känns det som sägs inte så elakt. Alla har vi positiva sidor.”
En sund självkänsla hjälper en att tåla kritik, då kan andras åsikter inte påverka ens egenvärde. Man vet vad de tråkiga kommentarerna är värda.
