Då tehyiternas arbetsmiljö kräver fungerande samarbete är det naturligt att det på arbetsplatser i vårdsektorn lättare uppstår vänskapsförhållanden än på många andra jobb.
”Den delade erfarenheten förenar. I vårdarbete krävs mycket förtroende för varandra, då arbetet hela tiden sätter vårdare på prov. Det ger en känsla av att sitta i samma båt, något som stärker vänskapen”, förklarar Pihlaja.
Tehyiter förenas också ofta av samma värdegrund. Vårdarbete är i hög grad jobb som bygger på värderingar, vilket leder till en gemensam passion för arbetet. Det är också en viktig grogrund för vänskap.
”Arbetet i sig handlar om inre värderingar. I bästa fall kan det skapa djupa vänskapsrelationer.”
Mer avslappnat med vänner
Enligt Pihlaja kan vänskap på arbetsplatsen förbättra hela arbetsatmosfären – man umgås avslappnat med vänner. Med en vän behöver man inte spänna sig eller förställa sig, man får vara sig själv. Det underlättar också arbetet enormt.
”Människor som du känner väl och kan lita på när det gäller tar också fram det bästa hos dig.”
Gemensamma skämt kan lätta upp stämningen under hårt arbete. Svart humor är vanlig i vårdsektorn, särskilt bland vänner, för vänner känner varandra väl och vet även var gränsen för vågad humor går.
”Familjemedlemmar och vänner av andra slag kan aldrig helt förstå hur tufft det kan vara i vården. Arbetskamrater ger det bästa kamratstödet och det ökar närheten.
För stor förståelse riskabelt
Vänskap på arbetsplatsen är alltså bra i princip. Men finns det nackdelar också?
Ja, säger Pihlaja, särskilt mellan två goda vänner. Det kan vara kämpigt att säga emot en vän eller ingripa i osakligt beteende.
”Man står i regel ut med sådant hos en vän som man fördömer hos andra. En vän uppskattar man och vill inte röra upp känslor. Det kan försvåra genomgång av besvärliga arbetsärenden.”
På jobbet kan man känna behov att försvara en vän som betett sig ojust.
Tehyiter är ofta empatiska av naturen. Det kan leda till för stor förståelse för en vän.
”Om vännen är viktig för dig vill du inte nödvändigtvis i jobbet ta risken, att förarga eller såra, vilket kan leda till försvar av ojust eller dåligt beteende.”
Pihlaja har själv arbetat som psykolog inom vården och minns en besvärlig situation, där en skötare i morgontur efter en sen kväll misstänktes ha kommit på jobb med promille i blodet.
Då förmannen inte var på plats beslöt arbetskamraterna be personen att blåsa.
”Sådant är verkligen kinkigt om det handlar om en vän. Det är hur som helst svårt att ha en jobbkompis att göra sådant, trots att det är klart att ingen kan arbeta berusad.”
Vän med chefen?
Ibland kan vänskapsband också uppstå mellan förman och underställd. Det kan vara utmanande för resten av personalen.
”Förstås kan en förman hitta en vän så här, alla är vi människor, men problemfritt är det inte. Främst oroar sig de övriga då för att chefen kanske favoriserar vännen.”
Chefen kanske skapar klickar utan att inse det.
Orättvisa ses vanligen som det största problemet i ledarskap. Om människor inte behandlas jämlikt känns det illa för alla, också för dem som favoriseras.
”Chefens favoriter brukar också tycka att arrangemanget är ojust. Även om de tillhör en inre krets känns det inte nödvändigtvis roligt att övriga lämnats utanför. I en sådan situation vet alla vanligtvis att allt inte är som det ska.”
Balansgång kan dock också öka känslan av att alla underlydande inte bemöts lika rejält. Ibland kan man till exempel behöva beakta att någon har ett barn med speciella behov, vilket kräver större flexibilitet. Det besvärliga är då, att någon annan också kan ha ett barn med särskilda behov, men inte har talat om det. I så fall är den upplevda favoriseringen inte hela sanningen.
En inre krets
En nackdel med vänskapsband som knyts på jobbet är också klickbildning. Om bara en del bjuds på gemensamma fester eller några ofta inte tas med på lunch, så har man att göra med klickar.
”De är besvärliga, för de väcker så negativa känslor utanför den inre kretsen.”
Chefen kan också skapa klickar utan att inse det. Ett typiskt exempel är enligt Pihlaja att chefen omger sig med en inre förtrogen krets. De som inte tillhör den blir då inte nödvändigtvis hörda på jämbördig basis.
”Å ena sidan behöver alla ha förtrogna på jobbet. Vanligen bildas klickar inte heller på grund av någon strategi, det blir bara så. En chef som märker det kan förklara att hen vill göra verksamheten mera jämställd igen.”
Å andra sidan påpekar hon att det inte existerar arbetsplatser där ingen någonsin reagerar negativt. I konfliktsituationer är öppenhet viktigast. Vid behov kan problemen lösas med en utomstående arbetshandledare.
Vem som blir vän med vem är en gåta.
”Orsakerna till nära vänskap är sist och slutligen oförklarliga. Alla på en arbetsplats borde ändå ha rätt att uppleva samhörighet och känna sig uppskattade och godkända.”
