”Inte en enda kommun i Lapplands välfärdsområde kan till exempel erbjuda äldreomsorg på anstalt helt och hållet på samiska”, säger Janne Hirvasvuopio, medlem i Sametingets social- och hälsovårdsnämnd.
I synnerhet minnessjuka och personer med funktionsnedsättning behöver social- och hälsovårdstjänster som bättre uppmärksammar deras modersmål och kulturella bakgrund. Det är också viktigt att beakta språkets och kulturens betydelse i utbildning för vård- och klientarbete.
”En same med hög ålder kan bli tvungen att lämna sin kulturella omgivning också utan att vara minnessjuk”, konstaterar Hirvasvuopio.
Stöd för språket, kulturen och identiteten har ökad betydelse när tjänster förmedlas till hemmen. Då en arbetstagare kan samiska och känner till kulturen kan den kulturella bakgrunden beaktas. När man tar hänsyn till klientens språk och kultur lyckas man också bäst med utvärdering av servicebehov, diagnos och rehabilitering.
”En klient som bemöts på sitt modersmål känner sig förstådd och trygg, vilket också bidrar till förmågan att klara sig hemma.”
Samiskspråkiga minnestest finns praktiskt taget inte och det är svårt att få en riktig bild av en klient om man i kognitiva test använder något annat språk än klientens modersmål. Inlärda språk faller i glömska då sjukdomen framskrider. Längst bevaras modersmålet.
Ursprungsfolkens rättigheter skyddas av Förenta nationernas urfolksdeklaration.
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning garanterar för sin del fullvärdiga och likvärdiga mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för personer med funktionsnedsättning.
På social- och hälsovårdsministeriet förnyas som bäst lagar som rör tjänster för både funktionshindrade och äldre.