”Tidigare orkade jag inte alltid vänta på svar på mina frågor utan svarade själv. Nu kan jag vänta.”
Genast när Carita blivit klar med studierna började hon arbeta med gravt utvecklingsstörda personer. I början märkte hon att hon tyckte synd om dem, men småningom insåg hon, att man varken behöver eller ska tycka synd om dem.
”De förstår förstås själva att de är annorlunda, men inte sörjer de över det. De lever sitt liv så som de kan.”
Caritas arbete går också ut på att hjälpa personer med funktionsnedsättning att leva sitt eget liv och handleda dem att använda just de sätt som är möjliga för dem.
Carita arbetar på ett servicehem i Pargas, nära Åbo, där det bor svenskspråkiga med funktionsnedsättning. Den två våningar höga byggnaden stod klar år 2019, så allt är fortfarande nytt och fint.
I övre våningen bor sex personer permanent, rum finns för tio. I nedre våningen bor åtta.
”Det här är deras hem, så här lever och bor de på egna villkor.”
Deras behov och färdigheter varierar. En del kan röra sig självständigt utanför huset. De flesta kan också läsa och använda datateknik, men när de ska ut på ärenden behöver de ändå stöd.
”Vi följer till exempel med på klädinköp och läkarbesök.”
Några har förhållanden och kan fritt vara ihop med sin partner, men gemensamma nätter kommer man överens om särskilt, med tanke på nattskötaren som är ensam i huset och därför har ett stort ansvar.
I servicehemmet arbetar en sjukskötare, som bland annat ansvarar för all läkemedelsbehandling. Tre av närvårdarna har läkemedelstillstånd. De beställer nya läkemedel, ser till att recepten är i kraft och lägger de mediciner som apoteket levererar i dosett en gång i veckan. En annan vårdare kontrollerar doseringen. Närvårdare med läkemedelstillstånd delar också ut läkemedel ur dosett till de boende.
Medicinrummet befinner sig bakom två lås. Varje skåp är låst och invånarnas mediciner finns på egna hyllor. Narkotikaklassade läkemedel finns i ett skilt skåp med eget lås.
Alla arbetar i egna kläder och nu under coronan ska kläderna bytas när man kommer. Carita önskar att arbetsgivaren skulle förse anställda med enhetliga västar, med fickor för nycklar och larm.
”I ett band om halsen kan man inte ha nycklar, för det finns risk för strypning eller att någon sliter loss dem.”
Caritas arbetsgivare, Kårkulla samkommun, är en av Finlands största svenskspråkiga arbetsgivare. Samkommunen, som verkar i Svenskfinland, består av 33 tvåspråkiga kommuner. Man erbjuder service till svenskspråkiga personer med intellektuell eller annan funktionsnedsättning. De anställda är cirka tusen och verksamhetsställena omkring hundra.
Carita är huvudförtroendeman för tehyiter i Kårkullas tjänst. För tillfället är det social- och hälsovårdsreformen som ger henne mest arbete och saker att tänka på, för år 2023 övergår de anställda i välfärdsområdets tjänst. Carita förhandlar om personalöverföringen.
”Framtiden är öppen.”
Tidtabeller görs upp för dagarna, men schemaläggningen ska kunna ändras vid behov. En del boende har autism eller Aspergers syndrom, vilket ofta kräver rutiner och förutsägbarhet. Vissa boende vill ändå leva i stunden och på samma sätt måste vårdare då tillgodose deras behov.
”Varenda kväll bjuder på ett par tre överraskningar.”
Under kvällsskift är Carita ensam i övre våningen. Hon har ofta en känsla av att hon borde befinna sig på flera ställen samtidigt.
”Lyckligtvis kan nästan alla boende vänta på sin tur.”
Om någon har städ- eller tvättdag ger Carita stöd och hjälp. Någon kanske vill prata om dagens händelser eller ha sällskap för att titta på tv.
En del kan vilja gå ut på promenad och behöver lite anvisningar om klädseln. De som bor på övre våningen får gå ut ensamma och har egen nyckel, men av säkerhetsskäl kan inte heller de ta sig in själva, utan en vårdare öppnar dörren.
På grund av corona har vårdarna fortfarande använt munskydd nu i höst. De boende har inte haft möjlighet att ta mat själva när de äter tillsammans, utan skötare har portionerat ut maten.
Kårkulla har en pandemiarbetsgrupp som uppdaterar coronaföreskrifterna varje vecka.
”Munskydd försvårar interaktionen, då de täcker en del av ansiktet. Boende har svårt att tolka ansiktsuttryck, men småningom har de lärt sig fästa större uppmärksamhet vid ögonen.”
Mitt kvällsskift: Vardagssysslor och vård
På dagtid har en stor del av de boende dag- eller arbetsverksamhet eller går i skola utanför hemmet, så under veckan ligger tyngdpunkten på vårdarnas arbete på kvällsskift. De börjar kl. 13, 14 eller 15.
Kl. 13.15 Jag är med när vårdare lämnar rapport.
Kl. 13.30 Boende som är hemma dricker eftermiddagskaffe. Jag handleder.
Kl. 14–15 En gång i veckan deltar jag i vårdarnas möte. Då deltar också förman, sjukskötare och arbetsskiftets övriga närvårdare.
Kl. 15 De som varit ute börjar småningom återvända hem. Jag ser till dem när de tar av sig ytterkläderna och hjälper med annat.
Kl. 16 Middag. Maten levereras färdiglagad. När det behövs kokar jag potatis och lagar sallad. En del boende äter i matsalen, andra i sina rum. Några lagar egen mat och dem ger jag råd och stöd. Någon behöver hjälp med att äta.
Kl. 19 Jag finns till hands när kvällsmålet ska lagas och delar ut mediciner.
Kl. 21 De som har nattskift anländer. Jag går igenom aktuella ärenden med nattskötaren, som är ensam från kl. 21 till 7.
Kl. 22 Tystnad. De boende får vaka längre om de vill.
Artikeln publicerades i nr 11/2021 av Tehy-tidningen. Du kan läsa hela tidningen på svenska här.