Kokkinen har ingen entydig förklaring till männens mentala problem. Att vårdarbetet är betungande kan till exempel förklaras med att arbetet innebär ansvar och starka känslor med koppling till patienternas nöd och svåra öden. Också våldshotet har ökat i den här sektorn. Men varför insjuknar män lättare än kvinnor?
En förklaring kan vara den arbetsfördelning som görs utgående från kön. När det arbetar få män i de här traditionella yrkena så kan de mest betungande uppgifterna, till exempel att lugna aggressiva patienter, oftare läggas på männen.
Karaktärsdragen kan vara en annan förklaring: män som söker sig till vårdsektorn är extra hjälpsamma och människonära och det kan leda till överbelastning.
– Och kanske mäns förmåga att handskas med själslig påfrestning inte är lika utvecklad som kvinnors. Det kan också finnas skillnader i hur man återhämtar sig efter jobbet.
Kokkinen hänvisar till Anu Järvensivus forskning som handlar om överlevnadsstrategier i arbetslivet. Den visar att kvinnor oftare får stöd av sina sociala nätverk medan män använder mer alkohol för att avreagera sig från stress och besvikelser, vilket är en vanlig bakgrundsfaktor vid svåra mentala problem.
Filosofie doktor Arto Tiihonen som är specialforskare vid Åbo universitet har märkt att män som arbetar med människorelationer i kvinnodominerande yrken ofta saknar kamratstöd.
Risken finns att anpassningssvårigheter driver bort männen från vårdsektorn.
Tiihonen har i olika projekt utbildat män i social- och hälsovården och har också lett mansgrupper. När män tillsammans har fått tala ut om sina erfarenheter har de känt sig lättade: Någon har förstått hur trötta och frustrerade de är.
– Män upplever stress och påfrestningar precis som kvinnor, men tycker att de inte har rätt att beklaga sig som kvinnor gör. Man utgår från att män ska klara sig. De måste orka.
Män bemöts inte heller alltid som representanter för sitt yrke – utan som män. En man kan få ställa upp som gårdskarl när det ropas på hjälp för att en lampa ska bytas eller en dator krånglar och det är svårt att vägra, för det kunde anses omanligt.
Risken finns att anpassningssvårigheter driver bort männen från vårdsektorn.
– Eller så utses de till chefer. Men män skulle söka sig till annan utbildning om de från början ville bli chefer, påminner Tiihonen.
Alla män upplever inte arbete i en kvinnodominerad bransch som problem.
Personligheten har större betydelse än könet: En bra typ är, oavsett kön, en som är yrkeskunnig och kommer överens med arbetskamrater och klienter.
Universitetslektor Hanna Ylöstalo vid Åbo universitet har undersökt jämställdhet och hon säger att mäns erfarenheter av kvinnodominerade branscher är betydligt positivare än kvinnors av mansdominerade.
I mansdominerade branscher upplever kvinnor ofta att de underskattas. Män däremot välkomnas till kvinnodominerade branscher och där månar man verkligen om dem.
– Männens erfarenheter stöder inte heller den stereotypa uppfattningen att det förekommer mer stridigheter i kvinnodominerade yrken än där männen är i majoritet. Viktigare än könsfördelningen är att se till att ledarskapet är sakligt, att arbetet organiseras väl och att man försäkrar sig om att det inte blir för mycket jäkt, säger Ylöstalo.
Hur locka fler män till vården?
Arto Tiihonen anser att man förbättrar männens trivsel genom att beakta deras önskemål i arbetsgemenskapen. Män bör också ha tillgång till kamratstöd.
Möjligheten att få kamratstöd kan förklara varför män i hälsovården söker sig till uppgifter där det redan finns många män. Det gäller exempelvis akutvård, rusmedels- och mentalvård.
Tiihonen efterlyser män i vårdsektorn också för att man ska förstå sig på de manliga klienternas erfarenheter. Det här har man försökt förbättra genom att utbilda manliga erfarenhetsexperter som tolkar bland kvinnliga anställda.
– Ännu bättre vore det om yrkesverksamma män kunde dela med sig av sina erfarenheter. Det borde ordnas rekryteringskampanjer för män eller till och med skilda utbildningar.
Lönen är en faktor med stor dragningskraft och det samma gäller möjligheterna att påverka sitt eget arbete och arbetstiderna, men här kan man knappast vänta sig några omvälvande förbättringar den närmaste tiden.
Text Merja Perttula
Lauri Kokkinen, Anne Kouvonen, Aki Koskinen, Pekka Varje och Ari Väänänen: Differences in hospitalizations between employment industries, Finland 1976 to 2010. Annals of Epidemiology.
Anu Järvensivu, Risto Nikkanen och Sanna Syrjä (red.): Työelämän sukupolvet. tammerfors universitet 2014.
Artikeln har publicerats i Tehy-tidningen 15/2015
