– Det lämnade djupa spår. Till exempel faderlösa och krigsbarn har först på senare tid kunnat tala om sina skamkänslor, trots att de på inget sätt burit skuld till dem. Ändå har de påverkat deras liv, säger psykoanalytiker Pirkko Siltala.
Liknande erfarenheter har flyktingar som kommit till Finland. De kan bära på trauman från hemlandet, skräckupplevelser under resan, ekonomiska uppoffringar, frånvaro av familj och hur de mottagits här.
Matti Siirala, psykoanalytiker och psykiater, sammanfattade på 1960-talet traumaöverföringsbegreppet så här: ”Det som inte delas måste bäras av någon – vilket innebär traumaöverföring.” I dag talas det om överföring av trauman mellan generationer.
– Att trauman förs över från generation till generation påverkar också mycket som påverkar mänsklig tillväxt och utveckling, syns i vårt sätt att vara kvinnor och män, mödrar och fäder och hur vi bygger relationer till andra människor, säger psykoterapeut Pirjo Tuhkasaari.
Barn tar alltid modell av föräldrarnas sätt att förhålla sig till andra, egna barn och andra människor, och barnen identifierar sig med bägge föräldrarna.
– Även om varje par vill bygga upp ett bättre förhållande än deras föräldrar hade inverkar ofta sådant som aldrig har medvetandegjorts.
Ett trauma uppstår när en människa med traumatiska upplevelser inte får tillräckligt mycket stöd av sin omgivning, inte kan bearbeta bördan utan förpassar den till det undermedvetna. Det kan ta sig uttryck som kroppsliga symptom – trötthet, smärta och svindel – eller så kan man reagera psykiskt.
Pirjo Tuhkasaari har märkt att det ofta finns osörjda sorger, förluster och obearbetade upplevelser bakom depression.
– Sorg har ofta långa kopplingar. En deprimerad person kan sedan barndomen ha varit tvungen att ta hänsyn, vara anpassningsbar för föräldrarnas skull, vilket inte gett rum för bearbetning av egna besvikelser.
Tuhkasaari anser att många skilsmässor i dag orsakar traumaöverföring.
– Ett skilsmässobarn förlorar inte en föräldrar konkret, som i krig, men förlorar föräldrarna som par.
Siltala igen påpekar att också våldshandlingar kan uppfattas som kroppens reaktioner på att man inte orkar behandla gamla trauman. I arbetslivet kan det ta sig uttryck som maktbruk, misstrogenhet och mobbning.
– En person som uppför sig illa för sina trauman vidare, projicerar dem på andra och tror sig på det sättet bli av med dem. Men så är det inte.
Dessutom är varje människa alltid ansvarig för sina handlingar.
För att inte överföra trauman till kommande generationer måste man bli medveten om dem. Vid besvikelse lönar det sig att tänka igenom hur skyldig man själv är.
Har jag upplevt något liknande tidigare? Varför tycker både jag och andra att jag reagerar konstigt i vissa situationer och gör jag sådant som jag vet är fel?
Du kan ha upplevt något liknande med föräldrar eller syskon, känt dig utanför, otillfredsställd. Är det något som upprepas, frågar Tuhkasaari.
– Det lönar sig att ställa frågor, säger hon.
Ungdomar vill sällan höra om föräldrars traumatiska upplevelser, men intresset brukar öka i medelåldern.
– När en person med trauman får dela med sig av sina erfarenheter försvinner upplevelserna inte, men behovet att överreagera avtar, säger Pirkko Siltala.
Sin egen historia kan man diskutera med en vän, en äkta hälft eller i grupp. Eller så kan man vända sig till en terapeut. Men för att terapeuten ska kunna hjälpa på rätt sätt måste hon eller han vara medveten om sina egna bördor.
– Annars finns det risk för att terapeutens bördor projiceras på klienten, säger Siltala.
Hon påpekar att alla i hälsovården borde gå igenom smärtpunkterna i sin egen historia för att kunna varsebli andras nöd.
– Vi behöver mer gemenskap. Man måste kunna tala om svåra saker och få andras stöd. Också hälsovården borde ha bredare förståelse för att människan inte är lika med sina symptom. Hon har alltid en egen historia, som är kopplad till hela folkets historia.
Pirkko Siltala: Taakkasiirtymä – Trauman siirto yli sukupolvien, Therapeia-säätiö 2016.
Pirjo Tuhkasaari: Ylisukupolvisuus – Integraatioprosessi psykoanalyyttisessa psykoterapiassa, Therapeia-säätiö 2013.
Text Merja Perttula illustration Pia Holm
Fundera över din historia
- Tänk igenom ditt livs och din släkts olika skeden med någon som står dig nära.
- Be föräldrar, mor- och farföräldrar berätta om sina erfarenheter.
- Rita ett släktträd och tänk på dess betydelse.
- Delta i en grupp som diskuterar vår nations historia.
- Pröva på konstterapi eller filmterapi.
- Skriv om ditt liv. Pröva skrivterapi eller skriv om ditt levnadslopp.
- Delta i litteraturterapi eller läs på egen hand.
