Utan erfarenhet vid ratten

16.9.2024
Text Marika Lehto | Foto Jari Lifländer ja Jaakko Martikainen

Akutvårdare kan man bli utan att ha förarutbildning. Det innebär stort ansvar för arbetsgivarna. Akutvårdare och branschens lärare berättar hur situationen borde förbättras.

I maj 2023 var Vilma Karjalainen nervös. Nitton år gammal hade hon precis blivit färdig akutvårdare på grundnivå och börjat arbeta på ett privat företag i Tammerfors, och genast måste hon sätta sig vid ratten på en ambulans.

Det var ingen brådskande larmutryckning, men ändå en besvärlig situation. 

”Jag undrade om jag klarade av att backa på krångliga platser och vad som skulle hända om jag bucklade till bilen.”

Karjalainen växte upp i St. Michel och fick sin yrkesutbildning där. I sin nya, mycket större hemstad hade hon svårt att till exempel få översikt över rondellen i Viinikka.

Allra nervösast var hon, när hon efter drygt en månad på jobbet, första gången åkte ut på larmutryckning.

”När de sade, att sätt blåljusen på nu, fick jag en adrenalinkick. Inte är det läge att lyssna på musik då. Jag höll i ratten med båda händerna och koncentrerade mig på vad som skulle göras.”

Vilma Karjalainen ajaa ambulanssia.
Vilma Karjalainen från St. Michel vande sig vid att köra bil och inte använda allmänna kommunikationer i sin hemstad. Också den korta erfarenheten var till hjälp i början på karriären i Tammerfors.

Karjalainen klarade sina första utryckningar fint, men så hade hon också exceptionellt goda förutsättningar för körande som yrket krävde. Hon hade studerat vid Etelä-Savon ammattiopisto, där körbaneundervisning ingick i akutvårdsutbildningen på grundnivå. 

Dessutom hade Karjalainen hunnit köra egen bil i St. Michel i ungefär ett år innan hon blev färdig med studierna, för hon är född i början av året, och dessutom hade hon fått ratta faderns paketbil. 

”Att jag över huvud taget visste hur en bil rör sig och reagerar var verkligen till stor hjälp, fast alla bilar är individer. Jag kunde gestalta trafiksituationer mycket bättre då jag redan hade kört egen bil.”

Lagen kräver inte körundervisning

Alla blivande akutvårdare är inte i samma situation som Vilma Karjalainen. Särskilt bland studerande i större städer har få haft egen bil innan de blivit färdiga. Inte har de nödvändigtvis fått en chans att köra i skolan heller, för körundervisningen är inte lagstadgad i akutvårdarutbildningen. Många kommer inte ens åt att köra under praktiken.

Därför är det möjligt att man i Finland kan bli akutvårdare till och med utan att ha körkort. Det kritiseras i branschen.

”Körandet är en så viktig del av akutvårdarens arbete att det är lite som att utbilda sjukskötare utan att över huvud taget undervisa i någon central uppgift”, förklarar Sami Mikkonen, ansvarig för examina vid yrkeshögskolan Metropolia.

Sami Mikkonen ajosimulaattorin edessä.
Studerande har nytta av att öva med körsimulator, säger Sami Mikkonen, men inte går det upp mot att köra en riktig ambulans.

Det handlar inte bara om att vara tvungen att köra. Ansvaret är stort. I bilen sitter alltid minst den som man jobbar ihop med och ofta också en patient som kanske kämpar för sitt liv.

Och det blir mycket körande. Enligt Nödcentralsverket fick akutvården år 2023 sköta sammanlagt 823 288 utryckningar och bara var fjärde var icke-brådskande. Extra mycket körande blir det i Lappland.

”När jag själv började i branschen och hade dagskift skämtade jag om att det blev tusendagar. Under tolv timmar kan man bli tvungen att köra 1 000 kilometer”, säger Nina Hiukka, fältchef för akutvården i Lapplands välfärdsområde. 

Hon påpekar att närvårdarnas myckna körande inte bara handlar om säkerhet. Det är också en fråga om hälsa. 

”I den här branschen har vi mycket sjukdomar i stöd- och rörelseorgan. När jag var gravid föll jag i gråt när ryggen styvnade av allt sittande.”

Minimal träning på övningsbana

Att köra är centralt i akutvårdarens arbete, men många anser att man förbereds bristfälligt på de krav som ställs. Problemen verkar ytterst handla om pengar och attityder.

Sami Mikkonen förundrar sig över att till exempel en elmontör eller byggnadsarbetare ska ha all möjlig officiell kompetens och tillstånd för olika arbetsuppgifter, men körundervisning för akutvårdare tryggas inte i lag. Till exempel i polisutbildningen ingår förarundervisning.

”Om körundervisningen var lagstadgad skulle man vara tvungen att ordna den på något sätt. Den kunde arrangeras under grundutbildningen, på arbetsgivarens initiativ eller i kommersiella bilskolor”, säger Mikkonen.

I en ambulans fungerar man lite som på flygplan.
Ambulanssi vauhdissa.

Nu varierar mängden och innehållet i den körundervisning som yrkesinstitut och yrkeshögskolor erbjuder akutvårdsstuderande. Några ordnar ingen sådan undervisning alls.

Metropolia, som är Mikkonens arbetsplats erbjuder teoriundervisning och praktik i ambulanssimulator. Enligt honom utvecklar simulatorn rätt väl förmågan att backa och hantera situationer i långsam trafik, plus att det ger viss känsla för utryckningsfordonet, men en riktig bil ersätter simulatorn inte.

”Man känner inte av centrifugalkraften och får inte rätt magkänsla.”

Att köra på övningsbana utreds. I Nyland är sådant dyrt och med dagens grupper, bestående av 30–35 studerande, dessutom ineffektivt.

”Med alla pauser, förflyttningar och matraster kan en studerande med en lärare få ca 20 minuter på banan. Träning på övningsbana är faktiskt dyrt med tanke på hur mycket konkret körande var och en får.”

Vid Etelä-Savon ammattiopisto i St. Michel får akutvårdsstuderande på grundnivå en dags teoriundervisning plus undervisning på övningsbana en annan dag. 

Undervisningen på banan handhas av lärare på skolans logistikavdelning. Körundervisning ges på vintern, så att studerandena får öva i halka. I fortsättningen planerar man att också i akutvårdarundervisningen utnyttja logistiksidans simulator.

Enligt Katja Valtonen, som ansvarar för akutvårdsutbildningen, är också sådan körundervisning bara ytskrap av vad som faktiskt krävs.

Annons
Annonsen slutar här
När man i hård fart rycker ut med blåljusen på är det avgörande vad övriga trafikanter gör.

Och skär man ned på undervisningen minskar körundervisningsbiten troligen ytterligare.

”Också riksomfattande ligger huvudvikten nog alltid på vården av patienter då timantalet är litet”, säger Valtonen.

Sami Mikkonen håller med.

”Till priset för körning på övningsbana får man flera gånger mera vårdsimulering.”

Kör lite på gården ens

Studerande får inte ens nödvändigtvis körerfarenhet under sin praktik, för då bestämmer arbetsgivaren om körandet. På vissa ställen låter man inte praktikanter köra alls av säkerhetsskäl. Så är fallet till exempel på Nina Hiukkas arbetsplats i Lapplands välfärdsområde. 

Enligt Sami Mikkonen tillåts praktikanter på sina håll köra ambulans till exempel på gårdsområden eller på övningsbanor. Själv rekommenderar han möjlighet att ”rulla omkring lite” med ambulans.

”Det är bra att minnas att allt inte handlar om larmutryckningar, utan det gäller att behärska fordonet också i låg hastighet och på trånga platser. Föraren måste även kunna arbeta tillsammans med sitt arbetspar. I en ambulans fungerar man lite som på flygplan. Vissa kontroller utförs till exempel före avfärd.”

Rivi ambulansseja.

På vissa ställen låter man inte praktikanter köra alls av säkerhetsskäl.

Också Vilma Karjalainen säger att övergången till arbetslivet skulle vara lättare om man ens på något sätt fick bekanta sig med en riktig ambulans.

Det är viktigt att öva, för på jobbet råkar många ut för nära-ögat-situationer. Själv har Mikkonen till exempel varit nära att köra på en hjort i dimma under utryckning med en patient ombord. Han kunde väja i sista stund, men bakändan svajade till.

Mikkonen minns upplevelsen bra, för han är inte särskilt pigg på att köra annars heller.

”Erfarenhet ger säkerhet, men själv har jag aldrig varit någon rallyförare då det gäller att behärska fordon.”

Också Karjalainen och Hiukka var först tveksamma till körandet. På gårdar har de båda törnat ihop med något.

”I början på karriären var det inte vårdfrågor som var utmanande, utan uttryckligen att inte slita upp plåtar på bilens sidor och dra med sig stuprör. Förra sommaren körde jag på en stolpe på en trång gård”, säger Hiukka med ett skratt, fast hon nu varit över tio år i branschen.

Karjalainen har backat in i en vägg.

”Lyckligtvis förstår arbetsgivare sådant. I akutvården är det vardag att man törnar emot något.”

Arbetsgivare har stort ansvar

Mycket hänger på arbetsgivaren, då man inte lär sig köra under studietiden och nyblivna vårdare annars också tenderar ha nytt körkort. 

Nina Hiukka poängterar hur viktigt det är med handledning. I Lapplands välfärdsområde försöker man så fort som möjligt sätta nya akutvårdare på förarskolning på övningsbana och vart femte år deltar också andra anställda i sådant.

Arbetsskiften placeras så, att nyblivna akutvårdare inte genast behöver köra under utryckning. Då får ens arbetspar sätta sig vid ratten.

”Vi poängterar att ansvaret är stort för den som kör. Man måste ta hänsyn, inte bara till alla i bilen, utan också till alla andra trafikanter. Vad det innebär förstår man inte förrän man själv sitter på förarplats”, säger Hiukka.

Också Katja Valtonen påpekar att akutvårdarnas körförmåga inte bara handlar om att hålla fordonet på vägen.

”När man vid utryckning kör hårt med sirenerna påslagna är det avgörande vad övriga trafikanter gör. Människor reagerar så olika. Det är väldigt viktigt hur väl utryckningsfordonets förare kan förutse det.” 

Viktigaste rättesnöret är ändå inte att akutvårdaren kommer fram så snabbt som möjligt utan att det sker tryggt. Nykomlingar förhåller sig i regel ansvarsfullt till körandet.

En oerfaren förare har stor hjälp av sitt arbetspar. Vilma Karjalainen lovordar flera gånger den kollega som var med på hennes första körningar.

”Man får minnas att man aldrig är ensam.”

Förutom förarutbildning efterlyser akutvårdarna motionsmöjligheter.

Under Hiukkas tio år långa karriär har det också skett olyckor i Lapplands välfärdsområde där akutvårdare har skadats. Plåtskador har det dessutom blivit.

”Sånt kan lätt göra förare lite ängsliga.”

Eventuella risksituationer behandlar man vanligen tillsammans efteråt.

800 kilometer i en riktning

Förutom förarutbildning efterlyser akutvårdarna motionsmöjligheter. Man sitter länge i bil, särskilt i östra och norra Finland. En enhet från Rovaniemi kan under samma arbetsskift till exempel åka till Uleåborg och sedan kanske för att möta en bil från Sodankylä. Från Rovaniemi kan man göra en utryckning med en transplantationspatient som ska till Helsingfors. Det blir över 800 km i en riktning.

Fältchefen Nina Hiukka önskar att arbetsgivarna ordnade körundervisning för personalen minst med några års intervaller. Dessutom hoppas hon att akutvården skulle ta modell av räddningsverkens motionsmöjligheter. 

I Lapplands välfärdsområde finns det nu inga möjligheter till arbetsplatsmotion, trots att akutvårdare kunde hinna gå på gym under dygnslånga arbetspass.

”Att sitta i bil är mer fysiskt tröttsamt än rent fysiska arbetsuppgifter”, påpekar hon.

När körningen fungerar njuter man av jobbet.

Fältchefen uppmanar akutvårdarna att utnyttja alla chanser att röra på sig och se till att ta med mellanmål. Själv har hon använt flygstrumpor under långa bilfärder.

När körningen fungerar njuter man av jobbet. Vilma Karjalainen började studera akutvård för att hon gillade tanken på att aldrig någonsin veta vad dagen har på lut.

Nu ett år senare vet hon att hon valde rätt, fast hon var nervös när hon körde i början.

”Jag är verkligen nöjd med mitt yrkesval.”