Bastubadare i behov av sjukhusvård är ett finlänskt fenomen – så här är det att arbeta på brännskadecentrum

På brännskadecentrum vid Jorvs sjukhus sköts alla patienter i Finland som fått svåra brännskador. En patient kan vårdas av ett multiprofessionellt team i månader.

Image text
Sjukskötaren Reeta Skyttä lägger silverförband på Rauno Fröbergs rygg. Fröberg brände ryggen på bastuugnen.
Bild: Liisa Takala

Sjukskötaren Reeta Skyttä klipper upp lämpliga remsor av silverförband för Rauno Fröbergs rygg. ”Ingen fara”, säger Fröberg, fast det trots värkmedicin nog syns att det känns när förbandsmaterialet appliceras.

”En inställning som är typisk för finska män”, säger Reeta.

Fröberg från Esbo föll mot en bastuugn i lördags och brände ryggen. Nu har han legat på brännskadecentrums bäddavdelning några dagar. ­Skadorna är inte av värsta slag, så snart får han åka hem. 

Brännskadecentrum vid Jorvs sjukhus är enastående i sitt slag i Finland. Här vårdar man centraliserat patienter med allvarliga brännskador. Handflatan på en patient motsvarar en procent av all hud. Svår brännskada talar man om ifall 20 procent av huden på en vuxen person i arbetsför ålder är skadad. För barn och åldringar är gränsen 10 procent. Också med mindre skador kan man förpassas till Jorv om brännskadan finns på ansikte, händer eller genitalier.

Många patienter får akutvård på egen hälsocentral eller på sjukhus i sin hemkommun. Sedan fortsätter vården på Jorv i Esbo. Där har man skött patienter från hela landet, från Åland till Utsjoki. ”Centret är välkänt, och man vet att kontakta oss. Vi gör också många konsultationer utgående från foton”, säger avdelningsskötare Sari Ilmarinen.

Säkrare cigarretter

Upp till var femte patient på brännskadecentrum har ådragit sig skadorna i bastun. Det är ett finländskt fenomen, bekräftar avdelningsskötarna Sari Ilmarinen och Helena Siivonen.

Om somrarna sker olyckor på sommarstugor i vedeldade bastur, där man rör sig mellan glödhet bastuugn och brännhett vatten. För brännskador behövs det ändå inte alltid hett vatten eller att man faller mot ugnen. En elbastu är mer förrädisk i och med att värmen håller samma nivå trots att någon som badar tappar medvetandet. Redan en halv timme i en bastutemperatur kring 60–80 grader och jämn värme kan ge allvarliga skador om man får en sjukdomsattack eller ligger avslocknad. 

Personer som grillat hamnar årligen på brännskadecentrum.

Ett säkert sommartecken är brännskador efter gräs- eller avfallsbränning – vanligen är det äldre män som då skadas. Varje år tar brännskadecentrum även hand om personer som grillat. Det har också sina risker att tända en midsommarbrasa. Barn skadas ofta av het vätska, till exempel utspillt kaffe. Också svåra förfrysningsskador sköts på Jorv. 

Antalet brännskador som kräver intensivvård har minskat. Det är en europeisk trend. Länge skötte man årligen ett femtiotal personer som behövde intensivvård på grund av krävande brännskada. Nu är de här patienterna 20–30.

Säkerheten har förbättrats på många sätt. ”Förr skötte vi många som somnat med sin cigarrett i en soffa eller stol. Sådant ser vi inte längre, för i dag slocknar cigarretterna av sig själva”, säger Sari. År 2010 blev det obligatoriskt med självsläckande, brandsäkrare cigarretter.

De senaste åren har många fått allvarliga högspänningsskador på tak på tåg. Vanligtvis handlar det då om en ung man som klättrat upp utan att inse faran. Sådana skador är livsfarliga och leder ofta till invaliditet också när patienten överlever. Trafikledsverket har fört kampanj med mottot Låt bli spåret. 

”Risken för högspänning är lukt- och smakfri. Man behöver inte nödvändigtvis röra vid något”, säger Helena. 

Också kemikalier orsakar brännskador. Till exempel medel för att öppna avlopp kan orsaka svåra brännskador på hud och inre organ.

Också vanlig intensivvård

Avdelning U2 på Jorv består av intensivvårdsavdelning, bäddavdelning för brännskadepatienter, rehabilitering och poliklinik. Intill finns också operationssal. Vårdarna är omkring 90. Avdelningens namn kommer sig av att den har formen av ett U. 

En vårtisdag ligger nio patienter på brännskadecentrums intensivvårdsavdelning, en av dem på överplats. På bäddavdelningen ryms maximalt åtta patienter, men där ligger bara hälften så många, fyra.

Sari Ilmarinen och Helena Siivonen.
Avdelningsskötare Sari Ilmarinen (t.h.) svarar för personaladministrationen och avdelningskötare Helena Siivonen för annat, bland annat anskaffning och operativ verksamhet.

Avdelningsskötaren Sari Ilmarinen började som brännskadeskötare år 1991. Då fanns enheten fortfarande på Tölö sjukhus i Helsingfors. Till Jorv i Esbo flyttade centrum år 2016. För brännskadecentrums långtidspatienter ville man ha stor balkong och fönster i patientrummen.

Efterfrågan på intensivvård för brännskador varierar, för patienterna är jourfall. Därför sköter man också andra än personer med brännskador på intensiven på U2. Numera har största delen av patienterna inte brännskador.

Sjukskötarna har också arbetsskift på intensiven på Brosjukhuset i Mejlans i Helsingfors. När skiftet börjar kan en vårdare alltså få taxikort och förpassas till grannstaden.

Lång inskolning

När inskolningen för brännskadeskötare börjar startar man vanligen med fördjupning i intensivvård, sedan i sårvård. ”Sår behöver inte längre behandlas dagligen. Sårvårdsmaterialen har utvecklats mycket. Silverförband byts till exempel med 3–7 dagars intervaller, men då det görs mer sällan tar det längre tid att lära sig sårvård. Att bli fullärd brännskadeskötare kan ta upp till fem år”, säger Sari Ilmarinen. 

Brännskadepatienter riskerar hypotermi, då de saknar hud som ska sköta värmeregleringen. Därför måste man ofta höja temperaturen i rummet. Det blir svettigt för vårdarna. Därför behövs det pauser. I ett intensivvårdsrum för en person kan man höja temperaturen till 28 grader. 

”Att sköta stora sår kan ta många timmar för två eller tre skötare. Jag tycker om att jobba med händerna precis som flera andra här. Vi har många skötare som handarbetar på fritiden”, säger Sari.

I början behöver en brännskadepatient vätskebehandling, för en allvarlig brännskada får vätska att sippra ut i vävnader. Också rätt näringsintag har stor betydelse, för utan tillräckligt med näring läker såren inte. Med aseptiken måste man vara extra noggrann, då hud som skyddar mot infektioner saknas.

”I vår vardag märks det hur viktigt det är med djupgående kunskap om det egna specialområdet. Under coronan upplevde många vårdare ändå att de bara var flyttbara brickor på resursschemat”, säger Helena Siivonen. Den tiden gjorde att några vårdare på avdelningen fick nog och lämnade intensivvårdsjobbet. Coronan påverkade avdelningens verksamhet länge också i övrigt, för ännu i vintras låg här covidpatienter i intensivvård.

Några av våra vårdare är tjänstlediga och arbetar i Lappland. Många verkar intresserade av Lappland nu. Tanken är att de kanske kommer nöjda tillbaka.

U2 har också såkallat met-ansvar på Jorvs sjukhus område. Flera vårdare har met-utbildning (från Medical Emergency Team) och en met-grupp, som är sjukhusets interna akutvårdsgrupp, sköter plötsliga störningar i basala livsfunktioner som inträffar utanför intensivvårds- och övervakningsavdelningar.

Till följd av sparkrav har enheten inte fått anställa nya arbetstagare på sista tiden, men det har alltid funnits sökande om man haft lediga platser.

”Vi har valt att vara flexibla. Det är bra att möjliggöra rotation eller ge chans att uppleva andra arbetsmiljöer. Några vårdare arbetar till exempel i Lappland under tjänstledighet. Det verkar finnas intresse för Lappland nu. Tanken är att de kanske kommer tillbaka nöjda. Också deltidsarbete är möjligt hos oss”, berättar Sari. 

Olika yrkesutövare samarbetar

Ett multiprofessionellt team hjälps åt för att brännskadepatienter ska tillfriskna. Rehabiliteringen börjar redan i intensivvårdsskedet.

”Ärren kräver mest arbete här hos oss”, säger Anna Mauno, verksamhetsterapeut. 

En patient med en brännskada av tredje graden eller en djup skada av andra graden måste vanligen opereras en eller flera gånger. Död vävnad avlägsnas under operation och patienten behöver alltid transplantation av egen hud. Temporärt använder man ibland donerad hud eller konstgjord hud som substitut. Vanligen uppstår flera ärr. Ärren kräver vård, för de stramar och inverkar på hur stora rörelser som är möjliga. Ärren kan också klia och bli såriga.

När en brännskada har läkt kan man använda måttbeställda kompressionsplagg, berättar Salla Havisalmi, verksamhetsterapeut. Kompressionsplagg förhindrar förtjockad ärrbildning, bibehåller hudens fuktighet och elasticitet, gör ärren lägre, minskar klåda och försnabbar ärrets mognad. Sådana plagg används i ett eller till och med två år och avlägsnas bara vid tvättning och insmörjning.

Inte ens efter läkning är den nya huden lika elastisk som tidigare och den går lättare sönder. Huden måste smörjas in ofta och skyddas mot sol.

Verksamhetsterapeuterna tar ställning till rehabiliteringens målsättning och till behovet av hjälpmedel för varje patient. Om det till exempel är ansiktet som brännskadats kan man bli tvungen att med individuella hjälpmedel töja ut munnen till sitt tidigare mått, så att det blir möjligt att äta normalt, och inte bara med en liten sked.

På brännskadecentrum finns det också gym för patienter. Rehabilitering av brännskadepatienter är en lång process och särskilt i början är det ofta ett arbertspar som ger fysiopterapi, berättar Tuulia Suojalehti, själv fysioterapeut.

”Undersökningar visar att patienter drar nytta av att få träffa samma yrkesutövare.”

I hörnet på gymmet finns en playstation, som barnpatienter får använda också på kvällstid. 

I det multiprofessionella teamet ingår också psykiatrisk sjukskötare, socialarbetare och sjukhuspastor. Brännskadeläkarna är plastikkirurger som specialiserat sig på vård av brännskadepatienter. Också sjukhusfotograf besöker ofta brännskadecentret eftersom läkningen följs upp med bilder.

Personen träder fram

En svår brännskada kullkastar allt i livet. För Sari Ilmarinen har de värsta stunderna på jobbet varit att informera anhöriga om svåra brännskador. Det bästa har varit att se patienter tillfriskna.

”Många vårdas hos oss i många månader och efter att de åkt hem återkommer de hit till polikliniken. I intensivvårdsskedet kan patienten vara ganska borta. Belöningen kommer när personligheten börjar träda fram igen.”