”Det har hänt att jag gråtit, och verkligen skrattat och glatt mig, levt med i hela familjens vardag. Det har varit härligt när anhöriga och klienter berättat om sin vardag som för en familjemedlem. Ibland har man verkligen varit tvungen att bli arg, när någon gång på gång öst ovett över en. För att under senare besök komma ihåg att bete sig.”
”En patient som varit på missbrukarrehabilitering kom till mottagningen. Kinderna hade blivit rundare och ansiktet fått färg. Jag blev rörd när jag såg hur bra personen mådde och tror inte, att reaktionen uppfattades negativt.”
Att leva med på rätt sätt
Vårdarbete är till stor del interaktion, så det är naturligt att vårdare upplever många olika känslor. Så säger Mari Seppänen, som länge arbetat som vårdlärare i social- och hälsovården och har skrivit två böcker om emotionella färdigheter i vårdarbete.
”Vi vårdare är medvandrare. Om inget väcker en vårdares känslor, då kan man undra om den personen är i rätt bransch.”
En skötare ska ha inlevelseförmåga, vara lyhörd och ha känsla för vad andra upplever. Men även om känslorna och sättet att visa dem hör till vårdarbetet och är en del av professionaliteten, så går det en gräns någonstans.
”Att en skötare blir rörd och ögonen tåras tyder på empati. En patient eller anhörig ska ändå inte behöva trösta vårdaren.
”En vårdare utan känslor är närmast frånstötande. Att visa känslor inom ramen för professionaliteten är god yrkeskunskap”, skrev en person som svarade på enkäten.
”Man måste hålla sig ovanför ytan för att kunna hjälpa. Professionalitet är att visa känslor och inte vara en rådgivningstant med halsband och stram hårknut. Att visa empati och leva med hjälper klienten att öppna sig, komma fram med sitt ärende och söka hjälp.”
”Vårdaren behöver inte vara stark och stå ut med allt, bara kvaliteten på patientvården inte blir lidande och patienten känner sig trygg, och det inte till exempel uppstår en konstellation, där patienten måste trösta sin skötare. Fokus måste alltid ligga på patienten.”
Speciellt vårdare, som arbetar inom barnskydd, med minnessjuka och med patienter som har mentala problem eller rusmedelsberoende, stöter på situationer som kan väcka negativa känslor. Som gör en frustrerad, förargad. Enkätsvaren visade framför allt, att i synnerhet negativa känslor måste dämpas.
”Man råkar ofrånkomligen ut för negativa känslor, men dem måste man hantera annanstans än i patientkontakterna.”
Seppänen håller med.
”Trots att kunden eller patienten reagerar kraftigt, så kan en vårdare inte göra det. Yrkesskicklighet är att veta, att det finns en orsak till någons tråkiga beteende. Inte skuldbeläggs vårdare avsiktligt.”
Man kan känna skam över känslostorm
Ibland svämmar känslorna över. Vissa skötare berättar att de då smiter i väg till toaletten eller linneförrådet för att gråta. Ibland händer det att fördämningarna brister inför klienterna.
”Medan jag förrättade nöddop började jag läsa en bön och föll i gråt. Babyns far sjönk gråtande ihop på golvet, barnmorskan som var med som vittne grät och jag fick inte fram ett ord. Modern höll den lilla, vackra nyfödda i famnen och tog pappret med förrättningstexten som jag hade, och sade: Det som ska göras måste göras. Jag kände mig mycket oprofessionell – men senare, när jag talade med familjen, sade de, att det inte varit något fel på mitt sätt att vara.”
Att känslorna svallar väcker motstridiga känslor hos vårdare. En berättar hur hen en gång skrikit åt en klient att sluta skälla och kräva allt möjligt. Den starka reaktionen gav skamkänslor.
Ibland kan en patients situation komma alltför nära egna upplevelser. Då kan det vara svårt att behärska sig. Så här heter det i ett svar:
”Jag skötte en döende man, och de anhöriga var på plats. Jag hade just begravt min egen far. Tårarna flödade och jag berättade för dem varför jag var så känslosam.”
Paus och djupa andetag
Vårdare har olika metoder att lugna sig i situationer, då känslorna hotar ta över. Många stannar upp, tar några andetag och försöker se på situationen utifrån.
Redan att lära sig identifiera känslor, och varsebli var i kroppen man upplever dem, menar Seppänen, hjälper en att förstå och behärska dem.
I vårdarutbildningen lär man sig interaktion och hur man bemöter patienter och klienter. Man kan också diskutera känslor, som olika typer av simulering och övningsperioder framkallar. I läroplanen ingår ändå inga egentliga kurser i emotionell färdighet.
Seppänen anser att sådana verkligen skulle behövas.
”Människor har väldigt olika förutsättningar att hantera känslor. Emotionella färdigheter bottnar i barndomsupplevelser och uppfostran.
När känslorna hotar ta över
- Stanna upp och andas djupt några gånger.
- Avlägsna dig en stund, om det är möjligt.
- Ta en paus om du kan och använd dina sinnen. Känn smaken på en bit choklad eller lyssna på vågbrus i hörlurar.
- Föreställ dig att du går till din egen ”trygga plats”.
- Rör eller smek dig med handen.
Tipsen gav Mari Seppänen, lärare i vårdarbete.
