Millariikka Rytkönen: Tacka strejkerna

Strejker är inte särskilt populära, men alla gillar nog frukterna av dem, skriver Tehys ordförande Millariikka Rytkönen.

Bild: Jukka Rapo

Den ryske kejsaren Nikolaj II erbjöd egentligen inte allmän och lika rösträtt i riksdagsvalet 1907. Rösträtten uppnåddes med storstrejken 1905. Vi finländare reste oss som ett folk mot det ryska kejsardömet och vann på det.

Strejker är inte särskilt populära, men alla gillar nog frukterna av dem, vilket Tehys nationalekonom Antti Koskela konstaterar i boken Hanskat tippui – lakkojen historia ja vaikutus yhteiskunnassa. I egenskap av kvinnor får både jag och till exempel finansminister Riikka Purra rösta tack vare storstrejken.

I boken påminner Antti Koskela att i länder, där arbetarrörelsens benägenhet att ta till stridsåtgärder är svag eller verksamhetsmöjligheterna annars är små, där tillfaller lejonparten av produktionsökningen arbetsgivarna. Han konstaterar, att det viktigaste sättet för löntagare att få sin andel av produktionsökningen är en fungerande fackföreningsrörelse med tillräcklig beredskap att hota med arbetskonflikt.

Annons
Turvan mainos.
Annonsen slutar här
Annons
Turvan mainos.
Annonsen slutar här

Om samma ämne talade Joseph Stiglitz, amerikansk nationalekonom som erhållit Nobelpriset, när han våren 2019 höll föredrag på den kongress som den europeiska fackföreningsrörelsens takorganisation ETUC ordnade i Wien, Österrike. Jag hörde själv hans budskap: ”Det är en myt att alla i Förenta staterna har chans att lyckas. Framgång beror på utgångsläget och på föräldrarnas betalningsförmåga.”

Dessutom påminde Stiglitz att Nordens höga organisationsgrad går hand i hand med välfärd och höga löner. Han konstaterade att det råder en naturlig obalans mellan arbetstagare och arbetsgivare och för att balansera upp den behövs fackföreningsrörelse och stark förhandlingsrätt.

Nu håller man på att frånta oss finländare den rätten under ledning av statsminister Orpo och finansminister Purra.

Enligt regeringsprogrammet ska lagen om förlikning av arbetskonflikter ändras så, att riksförlikningsmannens eller riksförlikningsnämndens förlikningsförslag inte kan överstiga den så kallade allmänna linjen. Lagstiftningen skulle i fortsättningen hindra kvinnodominerade branscher att med arbetskonflikt försöka få större löneförhöjningar än mansdominerade branscher.

Som första åtgärd kör Orpo och Purra ändå med väldig fart igenom lagstiftningsförändringar som begränsar strejkrätten. No shit, Sherlock! Varför månne?