Millariikka Rytkönen: Inte jag, men andra

Bedömer du folkgrupper till exempel efter hudfärg, modersmål eller religion? I tankarna hann du redan svara: förstås inte.

Men låt oss fortsätta tankeleken. Du ser ett nytt namn på arbetsschemat. Det verkar utländskt. Vad tänker du? Antar du att personens kunnande och språkkunskaper är av ett visst slag? Undrar du om hen med sin kulturella bakgrund passar in i din arbetsgemenskap?

I Finland är diskriminering i arbetslivet entydigt förbjudet, men trots det råkar till exempel romer ständigt ut för sådant. För fyra år sedan gjorde den finska yrkeshögskolan Diakonia ett test, där fyra välrenommerade företagare – Tuomas Enbuske, Anne Kukkohovi, Jari Sarasvuo och Meri-Tuuli Väntsi – sökte sammanlagt 54 jobb på arbetsplatser med lediga tjänster inom deras eget område. De bifogade sina riktiga CV:n, men i stället för egna namn uppgav de namn typiska för romer. Inte en enda ansökan ledde till intervju.

När Antti Rinne för fyra år sedan hade bildat regering ordnade han ett seminarium kring arbetsmarknadsfrågor på Ständerhuset. Deltagare var den högsta ledningen för arbetsmarknadens centralorganisationer, arbetsgivar- och företagarorganisationer, branschförbund och ministerier. I mitt eget anförande lyfte jag fram anonym rekrytering och berättade ett exempel, som min kollega Fadumo hade gett mig lov att återge.

Jag hade arbetat med Fadumo i åratal. Hon har exakt samma examina som jag. Hon är närvårdare, barnmorska och sjukskötare. Dessutom har hon precis som jag avlagt högre högskoleexamen för ledarskap och utveckling inom social- och hälsovårdsområdet. Jag har blivit ordförande för Finland största fackliga organisation för social- och hälsovård och småbarnspedagogik. Under samma tid har Fadumo inte fått en enda kallelse till intervju för förmansuppgifter och ändå har vår bransch brist på avdelningsskötare och biträdande avdelningsskötare.

På seminariet frågade jag statsminister Rinne hur i all världen sådant är möjligt i Finland år 2019? Sedan tävlade vi där på Ständerhuset om hur vi skulle förändra det finländska samhället. Men hur gick det?

Förra veckoslutet frågade jag hur det går för Fadumo. För hennes del hade inget förändrats. Chefspositioner och andra viktiga jobb med möjlighet att påverka förhållandena för människor med invandrarbakgrund fylls fortfarande med personer, som saknar erfarenhet av diskriminering. Vilket jag också gör.

Bästa representanter för finländskt arbetsliv. Vi kan bättre. Det är upp till var och en av oss att ingripa mot rasism och diskriminering.

Så här ser rasismen ut i vardagen: ”Man driver med utlänningar och använder till och med n-ordet”