En födande kvinna känner hopplöshet i svinottan på förlossningssjukhuset. Graviditeten har varit besvärlig. Inget hölls i magen de första månaderna. Mot slutet har det varit omöjligt att gå på grund av foglossningssmärtor. Förlossningen måste sättas igång, men det vill inte lyckas. Barnmorskan sitter bredvid som stöd. Hon säger tröstande att inget barn ännu har blivit kvar där inne.
Under min tid som barnmorska var det svåraste att sitta på händerna och inte påverka förlossningens gång. ”Milla! Gör man ungar med fjäsk får di piss i huvut”, påmindes jag i början av min bana, och av samma person som hade hjälpt mig till världen ett kvartssekel tidigare. Repliken, ett citat från Okänd soldat, hade stor betydelse för skötseln av förlossningar, men i vår har jag också insett innebörden vid arbetsmarknadsbordet. Och suttit på händerna.