Övergången till välfärdsområdena genomfördes snabbt och mitt under stora utmaningar. Dessutom belastades de anställda inom social- och hälsovården av coronapandemin, osäker ekonomi och brist på arbetskraft.
”Den ökade belastningen har drabbat arbete och uppgifter som redan belastas av skiftarbete och mycket arbete mängdmässigt och under tidspress. Allt detta tär på välbefinnandet”, påminner forskningsprofessor Jaana Laitinen från Arbetshälsoinstitutet.
Endast en tredjedel upplever att de återhämtar sig väl från arbetet.
Enligt Laitinen skulle förändringen som övergången till välfärdsområdena innebär gagnas av att arbetstagarna involveras redan i planeringen.
”Möjligheten att påverka ger arbetstagarna styrka.”
Varannan arbetstagare har inte kunnat påverka förändringarna i sitt arbete. Endast 16 procent anser att förändringarna är positiva.
”Det är bra att få in utvecklingen vid arbetsenheterna i arbetstidsplaneringen och återkommande mötespraxis.”
Laitinen anser att det är en oroväckande utveckling att bristen på arbetskraft inom branschen förvärras och arbetstagarna samtidigt upplever att deras arbetsförmåga har försämrats.
”I ledningen av välfärdsområdena och i alla lösningar är det skäl att beakta hur arbetet ändras och utvecklas så att det blir smidigt och samtidigt stöder arbetsförmågan och återhämtningen från arbetet.”
Arbetsförmågan hos i synnerhet personer under 30 år är nedsatt.
År 2000 upplevde sex procent av personerna under 30 år inte att deras arbetsförmåga var den bästa. År 2023 var motsvarande siffra 29 procent.
Den nedsatta arbetsförmågan hos unga yrkespersoner inom social- och hälsovården förklaras inte av förändringar i arbetsbelastningen, möjligheterna att hantera arbetet, rökning eller motionsvanor.
Däremot har övervikt och fetma bland unga blivit vanligare, och deras bedömning av upplevd hälsa har försämrats.
Forskningen visar att arbetsgemenskapen är en resurs inom social- och hälsovården. Enligt översikten upplever arbetstagarna att samarbetet på den egna arbetsenheten fungerar.
Även hur givande och meningsfullt arbetet är samt engagemanget i arbetet är oförändrat.
”Arbetstagarna inom social- och hälsovården satsar exceptionellt mycket på sitt arbete och upplever att deras arbete är meningsfullt. Däremot upplevs arbetet inte vara särskilt givande”, säger forskningsprofessor Mika Kivimäki från Arbetshälsoinstitutet.
För att arbetet ska kännas givande behövs förutom lönen, även bland annat uppskattning.
Social- och hälsovårdsarbetets dragnings- och hållkraft har enligt Kivimäki stadigt försämrats under hela 2000-talet.
Under de senaste åren har dragnings- och hållkraften inte försämrats nämnvärt, men den har inte heller blivit bättre.
”Ännu i början av 2000-talet var arbetet glamoröst. Arbetet i sig har inte förändrats, utan förändringen har skett i arbetsförhållandena.”
