Åländska fackorganisationer demonstrerade mot den finska regeringens planer på försämringar i arbetslivet

Genom en gemensam demonstration visade de åländska fackorganisationerna sitt stöd för de åtgärder som de fastländska fackförbunden vidtar för att motsätta sig de försämringar i arbetslivet som landets regering föreslår.

Image text
Åländska fackorganisationer ordnade en gemensam demonstration tisdagen den 6 februari.
Bild: Erkki Santamala

ÅLÄNDSKA FACKORGANISATIONER ordnade en gemensam demonstration tisdagen den 6 februari till stöd för de fastländska fackförbunden. Även Tehys fackavdelning på Åland deltog.

Fackförbunden lämnade in en gemensam skrivelse till landskapsstyrelsen där de motsätter sig de planerade försämringarna i arbetslivet i Fastlandsfinland. Situationen på Åland skiljer sig från situationen på fastlandet, eftersom lagtinget med stöd av självstyrelselagstiftningen för Åland har möjlighet att genom lag föreskriva om landskapets egna angelägenheter samt besluta om landskapets budget. På Åland har landskapets och kommunernas anställda förhandlingsrätt om egna kollektivavtal.

FINLANDS REGERING HAR PLANER på en ändring som leder till att löneförhöjningar inom exportbranscherna skulle sätta ett tak för löneförhöjningar inom övriga branscher. Andra försämringar som förbunden lyft fram är regeringens planer på begränsning av strejkrätten, oavlönad första sjukledighetsdag, indragning av vuxenutbildningsstödet och tillåtande av visstidsanställningar på ett år utan orsak samt indragning av alterneringsledigheten.

Annons
Annonsen slutar här

Ordföranden för Tehys fackavdelning på Åland, Pirjo Åkerblom, dömde ut den lagändring för en exportorienterad arbetsmarknadsmodell som den finska regeringen driver, där riksförlikningsmannens eller förlikningsnämndens förlikningsförslag inte kan överskrida den allmänna lönelinjen. Enligt Tehy skulle detta driva ner de kvinnodominerade branscherna i en lönegrop.

”Vad är det för förhandling om frågan har skrivits in i lag? Inte heller i Sverige går det till så, utan organisationerna får förhandla fritt.”

ENLIGT ÅKERBLOM omfattas till exempel landskapets social- och hälsovårdssektor och i synnerhet specialsjukvården av samma sparkrav som fastlandet.

”Därför kopieras sådana här lagändringar snart också till oss. Vår fackavdelning vädjar till landskapsstyrelsen att inga sådana lagar ska stiftas här.”