Millariikka Rytkönen: Tårta eller jämställdhet?

Tänk om du varit en av din tids mest kultiverade kvinnor och du endast hade blivit hågkommen för ett bakverk. En tårta som inte ens var din egen favorit, utan den som maken Johan älskade. Och som hade tagits fram av sockerbagaren Lars Henrik Astenius i Borgå. I själva verket var Fredrika Runeberg författare och vårt lands första kvinnliga tidningsredaktör, en person som grundade en skola för mindre bemedlade flickor i Borgå och bland annat skrev om kvinnosaken för skrivbordslådan. I vänkretsen talade hon om kvinnans rätt till förvärvsarbete och var på många sätt en modig föregångare. Ändå minns man henne för Runebergstårtan, som hon inte ens hade skapat.

Har du nånsin tänkt på vad du skulle vilja bli hågkommen för? Vad för slags spår skulle du vilja lämna i historien?

Kära kollega, med ditt arbete har du varit med om att bygga upp det finländska välfärdssamhället. Jämställdheten har under decenniernas lopp utvecklats i takt med yrkena i vår sektor. Fredrika Runebergs samtida kunde bara drömma om en väg ut i arbetslivet och de kunde säkert inte ana att social- och hälsovårdssektorn skulle bli den viktigaste vägen för kvinnor in i arbetsliv och professionalitet.

Under Finlands självständighetstid har kvinnorna gjort historia genom att komma med i arbetslivet, men ännu har jämställdhet inte uppnåtts. Statistikcentralens siffror för senaste år visar att man tog ett steg bakåt vad gäller jämställda löner, samtidigt som de kvinnodominerade branscherna har hållit hela världens befolkning vid liv medan pandemin har grasserat. Trots att jämställdhet inte fråntar någon något, så är Finland ännu inte något mönsterland när det gäller jämställda löner.

Författaren Satu Rämö berättar i boken Islantilainen kodinonni om en torsklunch med den isländska jämställdhetsledaren Kristín Ástgeirsdóttir. Rämö bestämmer sig för att ta reda på hur Island blev ett jämställdhetens föregångsland. Hösten 2015 gav man i Island ett lagförslag om att slopa löneskillnaden mellan könen och tre år senare trädde lagen ikraft. ”Vi islänningar bestämde bara att vi inte tänker vänta hundra år tills problemet löser sig av sig självt. Man ville påverka de här frågorna och gjorde det”, konstaterade Kristín vid sin ångande fisktallrik.

Rämös bok slog ner som en bomb i mitt medvetande, när jag lyssnade på den i Borgåskogen, bara några kilometer från Runebergs hem. Och medan jag lyssnade på ljudboken kunde jag inte låta bli att undra om finländska beslutsfattare saknar vilja eller mod. Eller bådadera? Och varför vill de inte lyssna på tehyiternas lösningar på problemet?

Hur skulle det vara om du blev hågkommen för att du gjort något konkret för finländsk lönejämställdhet? Och för att du hade vilja och mod?

Vilken valbar medlem eller studerande som helst i någon av Tehys fackavdelningar kan ställa upp i Tehy-valet i vår. Du behöver varken tidigare erfarenhet av intressebevakning eller av motsvarande uppgifter. Det räcker med vilja att förändra arbetslivet. Så när du mumsar på en bit Runebergstårta, tänk då på om du skulle vilja påverka framtiden. Tänk om du skulle lämna ditt eget spår i Tehys historia? Världens bästa tårta är nämligen redan uppfunnen!