Millariikka Rytkönen: Man lever inte på tack!

Du gör ett jobb som verkligen är betydelsefullt." Journalisten ler mot mig över de tomma kaffekopparna. En utländsk turistgrupp passerar kaféterrassen och det är lite höst i luften den här soliga förmiddagen. "Det är härligt att intervjua en människa med ögon som strålar när hon talar om jobbet!" Intervjun har räckt över två timmar.

Orden får mig att hoppa till, för som fackboss hör jag sällan sådant som hörde till vardagen när jag arbetade som vårdare. Man är mer inställd på kalldusch. Också den här rekordvarma sommaren, innan det är dags för oktoberoväder.

Tuomas Enbuske skrev en rörande kolumn om sin sjukhusresa och den empati han upplevde bland sjukskötarna. "Enligt klassisk ekonomisk teori arbetar människor bättre när det finns bonusar och morötter. Jag kan inte sluta förundra mig över att sjukskötare faktiskt är så empatiska. På sjukhus är det inte kutym med dricks. Oavsett om jobbet görs bra eller dåligt får man varken bättre jobb eller mer betalt."

Enbuske sammanfattar varför Tehy grundades för 36 år sedan. Men man betalar inte hyra eller köper leverkorv med vackra ord i festtal och man lever inte av vackra tack i kolumner.

Vi tehyiter om några vet, att så länge lönenivån i den kvinnodominerade social- och hälsovårdssektorn inte höjs, så blir lönerna inte jämlikare i det finländska arbetslivet. Så länge lönerna är lägre på områden med högutbildade kvinnor än på områden med lägre utbildade män är det sannerligen fel att tala om jämlikhet i det finländska arbetslivet.

Vår låga lönenivå påverkar branschens dragningskraft. Nu när det snart blir val lönar det sig för varenda tehyit att fråga kandidaterna själva om de på riktigt tänker göra något åt lönerna. När är det rätt tid att korrigera missförhållandena? Be om svar av kandidater som försöker erbjuda grillkorv och flyers. En mugg med knackkorv i valtältet förändrar inte situationen i vår branch, men det kan beslutsfattare göra i riksdagen, om de vill.

Alla längtar efter att få tack för sitt jobb. Därför blev man rörd av Enbuskes kolumn. Att någon av er hade utfört sitt jobb bra gjorde sådant intryck på honom att han skrev en helsida i tidningen Apu. Sådant är av enorm vikt i vårt samhälle. Trots att man inte kan leva på uppskattning har den betydelse när beslut ska fattas om våra löner och arbetsförhållanden. Beslutsfattare gör många val när de fördelar våra gemensamma tillgångar och vi kommer inte upp ur den djupa lönegropen enbart med hjälp av förhand­lingsrundor. Om man faktiskt vill korrigera lönenivån så behövs det det slags människor som med fyra års intervaller väljs in i huset med kolonnerna vid Mannerheimvägen.

Jag vet ännu inte vad det blev av tidningsartikeln om kvinnan med ögon som strålar när hon berättar om sitt nuvarande arbete. Men det vet jag, att jag varenda dag får utföra ett arbete som är av enorm betydelse för er medlemmar. Jag får arbeta för ert bästa och jag vill göra det helhjärtat. Verkligen lyssna på er.

Tack för alla möten i sommar när ni modigt har ryckt mig i ärmen och kommit och pratat. Era berättelser har större betydelse än ni kanske tror. De är bränslet i mitt arbete. Tack för den tankningen. Nu är tanken full och hösten får komma, också på arbetsmarknadsfältet.