Millariikka Rytkönen: Karelska piroger och situationsbild

I julveckan bjöd Finlands Banks generaldirektör Olli Rehn arbetsmarknadsorganisationernas representanter på frukost och en situationsbild av Finlands ekonomi. Utom kaffe och karelska piroger serverades vi en vision av att Finlands ekonomiska tillväxt fortsätter men växttakten avtar. Så det är bäst att Finland bereder sig på sämre konjunkturer.

Jag satt i Finlands Banks flotta utrymmen med 24 män och tre andra kvinnor och lyssnade på inledningar om utsikterna för Europas och Finlands ekonomi och hur kostnadskonkurrenskraften har utvecklats på sista tiden. Jag kunde inte låta bli att tänka att det alltid är något som är viktigare än lönerna i kvinnodominerade branscher.

Lönegropen inom kvinnodominerad vård och småbarnspedagogik hotar redan de här sektorernas dragningskraft och ändå verkar det aldrig vara rätt tid att korrigera lönesättningen för oss. Jag bad om ordet och ställde frågorna som fyllde mig högt. Och jag framförde ett önskemål: om det nu igen inte finns pengar för en jämställdhetspott så säg det högt före valet så att det inte kommer som någon överraskning. Om det än en gång finns viktigare saker än att slopa löneskillnaden mellan män och kvinnor, så säg det hederligt offentligt, så att människor förstår situationen innan de krafsar ner sitt nummer på röstsedeln.

När situationen för finsk ekonomi överraskande förbättrades för två år sedan, i februari 2017, hade vår semesterpeng inte ens hunnit skäras ner. Orsaken till den förbättrade ekonomiska situationen var alltså inte konkurrenskraftsöverenskommelsen, vilket Finlands regering gärna hävdar, utan en förbättrad internationell ekonomisk situation. Finland påverkas kraftigt av det som sker utanför våra gränser. Inte av att låglönesektorns semesterpeng skärs ner eller att arbetsdagen förlängs med sex minuter. Inte ens om det sägs av Finlands Banks generaldirektör när det bjuds på karelska piroger.

Kanske vår branschs dragningskraft borde ha illustrerats med vardagen för den tehyit som fick mig att stanna upp en vanlig lördag. En högt utbildad yrkesutövare med över två decenniers arbetserfarenhet använde månadens enda lediga veckoslut för arbetsturer i en supermarketkassa. Hon berättade att lönen helt enkelt inte räcker till för en ensamförsörjare och är tvungen att förtjäna extra. Jag frågade varför hon inte gör inhopp på sitt eget område, jobb finns ju hur mycket som helst. ”Jag vill slippa ansvaret ett tag. Det är jäktigt i affären också, men där får jag koncentrera mig på arbetsuppgiften och behöver inte ansvara för någons liv.”

Det är dags för politiska beslutsfattare att vakna nu. I vår sektor finns det för mycket som motar bort en. Tehy har redan länge varnat för att branschens dragningskraft minskar, men det har varit att tala för döva öron. Lönejämställdhet är en viktig sak för oss tehyiter. Och inte bara för oss. Omotiverade löneskillnader är också ett samhällsproblem som erkänns i vida kretsar. Det är de politiska beslutsfattarnas ansvar att lösa problemet.

Lönejämställdhet uppnås bara om löneförhöjningarna är större i kvinnodominerade branscher än i andra. Löneskillnaden minskar enbart med pengar, inte med kaffe eller karelska piroger. Inte med tomt prat eller genom att skriva likalöneprogram. Och inte med ogrundade löften i valyran.

Nästa regering har makt att avgöra om innehållet i tehyiternas lönelönekuvert korrigeras eller inte.