Millariikka Rytkönen: Högt pris för krävande kall

I början av sommaren publicerade sjukskötaren Hanni Harjula en bloggtext som hon inte alls hade tänkt offentliggöra. ”I förra veckan medgav jag till slut att jag behöver hjälp. Jag ringde företagshälsovården. Satte mig ner med min förman sedan länge. Medgav, att jag inte längre orkar.”

Sorgset läste jag den träffande, personliga bloggpostningen, men förstod kollegan och kände igen situationen. ”Jag bär famnen full med saker för att slippa gå flera gånger till lagret med vårdmaterial. Just det är kanske den konkretaste bilden av den här situationen. Jag har famnen, händerna och tankarna fulla. Så fulla att jag inte ser vad som finns bakom den där varuhögen.”

Vid samma tid berättade två kollegor i min ålder offentligt att de insjuknat i bröstcancer. Barnmorskor som hela livet arbetat i tre skift. Trots att jag väl känner till hälsoriskerna i skiftarbete gjorde nyheterna mig upprörd, för de kom så nära.

När jag offentligt talar om lönerna för dem som arbetar i skift använder jag alltid termen ”skadetillägg”– av goda skäl. Nattarbetets skadlighet för hälsa och välbefinnande är obestridlig.

Den artikel som Timo Partonen, specialistläkare i psykiatri, skrev om oregelbunden arbetstid och skiftarbete i Läkarboken Duodecim (år 2020) är dyster läsning. ”Möjliga skador på hälsan vid skiftarbete som innehåller nattarbete är förutom omedelbar trötthet att man småningom insjuknar i hjärt- och kärlsjukdomar: kranskärlssjukdom, blodtryckssjukdom eller får hjärnproblem. Skiftarbete med nattjobb ökar inte bara risken för övervikt och typ 2 diabetes utan minskar också fruktsamheten och ökar risken för missfall vid graviditet. Världshälsoorganisationens internationella cancerforskningscenter (ARC) har klassificerat (klass 2A) skiftarbete som stör dygnsrytmen som troligt carcinogen. Skiftarbete med nattarbete ökar risken för hudcancer, tjock- och ändtarmscancer, bröstcancer, prostatacancer och för cancer i matsmältningskanalen.”

Vid Tammerfors universitet pågår ett forskningsprojekt som heter Flexlife, där man bland annat undersöker hur arbetstidsformer, som avviker från dagarbete, inverkar på familjelivet. Ett preliminärt fynd är att skilsmässa är vanligare bland personer med skiftjobb än bland andra löntagare. Jouko Nätti som leder arbetsgruppen och är professor i socialpolitik berättade (20.5.2018 i HS) att ”särskilt sannolik verkar skilsmässa vara bland de skiftarbetare som tillbringar lite tid med sin äkta hälft”.

Många av oss anser att vårt jobb är det bästa i världen. Priset är dock avsevärt. Kaarina Davis skrev år 2007 boken Rankka kutsumus – sairaanhoitajan päiväkirja, där hon sade att ”den här boken har jag skrivit för att skötarna ska lära sig ta vara på sig och säga nej”.

I början av sommaren utmanade jag dig till en lagom egoistisk sommar. Lyckades du?

Vågade du se vad som hände, när du lät arbetsfrågorna bli kvar på jobbet och lämnade arbetsplatsens alla sociala medier? Städade du bort allt jobbrelaterat ur fritiden? Har du lärt dig att säga ”nej”?

Vårt arbete är inget problem i sig. Det är förhållandena som gör oss trötta. Till och med sjuka. När ska beslutsfattarna våga titta på er, alla ni otroliga yrkesutövare i vår bransch? Vad ert värde är och vad vi som samhälle är beredda att betala för det? Vad priset är på det oändligt värdefulla arbetet? Borde vi ställa den frågan tillsammans i nästa vårs förhandlingsrunda?