Millariikka Rytkönen: Historiska lärdomar

I lördags för två veckor sedan bad kommunarbetsgivarnas arbetsmarknadsdirektör Markku Jalonen de politiska beslutsfattarna om hjälp i en intervju i Helsingin Sanomat. Han bad inte staten om pengar för att förbättra arbetsförhållanden och löner i vår bransch och garanterna finländarna tillgång till tillräckliga social- och hälsovårdstjänster. I stället efterlyste han statlig beredskap för ”arbetsmarknadskriser” och lyfte fram patientsäkerheten.

Jalonen anser att vårt samhälle ”för tillfället är laglöst, för det finns inga reella mekanismer för att begränsa arbetskonflikter som hotar medborgarnas liv, hälsa och egendom. Nu är ju till exempel strejkbegränsningar som skulle trygga hälsa och säkerhet helt beroende av fackorganisationernas välvilja.”

Man blir förstummad när man läser intervjun. Inte ett enda försök till lösning av krisen i social- och hälsovården och småbarnspedagogiken. Dagen innan påminde överdirektör Markus Henriksson på Valvira i samma tidning att vårdkrisen absolut inte är över. Ändå fortsätter Jalonen på sin inslagna linje och antyder önskan att begränsa strejkrätten i vår bransch.

Strejk definieras som en mänsklig rättighet i Europas sociala grundstadga från 1961. I den internationella arbetsorganisationen ILO:s konvention nummer 87 konstateras att strejk är en central arbetstagarrättighet. I Finland råder strejkrätt och den beskrivs bland annat i kollektivavtalslagen, arbetsavtalslagen och lagen om medling i arbetstvister.

Fackförbundens grundläggande uppgift, och därmed också Tehys, är att förbättra och försvara medlemmarnas anställningsvillkor.

Faktaboken Hanskat tippui, skriven av STTK:s nationalekonom Antti Koskela, handlar om arbetskonflikternas betydelse för löntagarnas ställning och för samhällsutvecklingen. Koskela skildrar fint hur strejker inte är särskilt populära. Det är däremot följderna av dem. Visste du till exempel att allmän och lika rösträtt är en direkt följd av storstrejken 1905? Få vet det, fast många känner till att finländska kvinnor var bland de första i världen att få rösträtt. Femdagarsvecka och semesterpeng beror inte heller på arbetsgivarnas välvilja. Också de har åstadkommits med tidigare generationers arbetskonflikter.

Vår bransch befinner sig i kris. Bristen på vårdare är global. Vi och arbetsgivaren borde ha samma mål som vi samspelt siktar mot för att trygga finländarnas hälsa och välfärd. I stället för att fundera över lösningar verkar Jalonens tid gå åt till att försöka förhindra Tehys och SuPers alla gemensamma lösningsförslag. Tillsammans borde vi försöka hitta en hållbar lösning, eftersom små, separata reparationsförslag är som bildäck som nån liten grabb försökt lappa med tuggummi.

I stället för att arbetsgivaren funderar på olika sätt att begränsa grundrättigheter, som arbetstagarna i vår bransch har, skulle det löna sig att tillsammans hitta en lösning på krisen under gemensamma förhandlingar, innan det är för sent. Att trygga framtiden i vår sektor är en fråga om värderingar.