Nu upplever jag att min uppgift är att ge tillbaka allt det som jag fick hjälp med då, och bäst lyckas jag med det genom att aktivt verka inom Tehy.
Jag medger att mantrat att Tehy inte gör någonting gör mig förbryllad. Särskilt efter det vi gjorde tillsammans med SuPer på valborgsmässoafton. Som de enda förbunden vid det kommunala förhandlingsbordet. Eller skulle du ha godkänt en deal, som med hänvisning till coronakrisen, hade gett arbetsgivaren rätt att placera dig i andra uppgifter – inte i åtta veckor utan i upp till 7,5 månader – och samtidigt skära ner lönen? Nu, när andra coronavågen redan är på väg, är jag extra stolt över våra beslutsfattare, som helt enhälligt motsatte sig lösningsförslaget. För din skull.
”Jag hävdar att vem som helst lär sig använda provstickor och märka dem”, skrev en person på Twitter. En annan sade att ”du får det att låta så förfärligt svårt att sticka in en plaststicka i näsan”. Det var efter att det i Yles huvudnyheter hade sagts att man överväger att använda personal som inte jobbar med hälsovård för coronatestning. Jag kommenterade nyheten med att säga att jag blir helt förstummad och sade att rean i finländsk hälsovård har börjat.
Om vi inte minns att Finlands framgång också i framtiden bygger på utbildning och kunnande, så drar vi mattan under fötterna för oss. Man löser inte utmaningarna i vår sektor genom att sänka nivån på utbildningen. Tvärtom. Den yrkeskunskap som vi som är utbildade har kunde utnyttjas betydligt bättre.
Mitt i den offentliga debatt, där vi bara ses som ett par händer som snurrar provstickor, märker jag att jag i tankarna återvänder till de stunder när jag har hållits under armarna i arbetslivet. Tehy har orkat ge mig stöd också när jag varit färdig att slå handskarna i bordet.
Eftersom Tehy är detsamma som vi tehyiter, så vill jag tacka dig. Tack att du bryr dig. Inte bara om våra klienter utan också om arbetskamraterna. Genom att höra till förbundet. Och kanske också genom att kandidera för att bli beslutsfattare i Tehy?
Och du, som just nu inte orkar med mer än dina arbetsskift, för att allt annat känns för tungt, till dig vill jag säga: Klandra dig inte för det. Vi gör det här turvis. Emellanåt är det bra att dra andan i avbytarbåset. Man gör inte mål med mjölksyra i benen. Det här är lagsport. Vi segrar tillsammans. En match åt gången. Det viktigaste är att vi spelar i samma Tehy-skjorta. Den med de hjälpande händerna i logon.
När jag inte dagligen behövde tänka på försörjning med skräckblandade känslor frigjordes krafter för annat.
