Millariikka Rytkönen: Ärade blivande Tehy-ordförande

Det här brevet är till dig – just till Dig som läser den här tidningen. Du har kanske just börjat studera social- och hälsovård eller precis blivit klar. Eller så har du stått med händerna i smeten i branschen redan en tid. Någon av er kommer att fortsätta mitt arbete till förmån för tehyiterna och därför vill jag i god tid engagera dig för det kommande värvet.

I sagan om Den lille prinsen tar räven avsked av Den lille prinsen. ”Här är min hemlighet. Den är väldigt enkel. Det är bara med hjärtat man ser bra. Det viktigaste ser man inte med ögonen.” Jag tar inte farväl än, men vill dela hemligheten med dig redan nu, så att du hittar din väg till ledningen för Finland största fackförbund i social- och hälsovården.

Jag har ofta fått frågan vad hemlig­heten med min karriär är och varje gång hajar jag till, för det finns ingen egentlig hemlighet. Det finns varken något brand eller en handbok för ­karriärstigar. Det är bara så att ett ord med två bokstäver tar dig bättre fram i karriären än ett ord med tre bokstäver och dem ger jag dig nu: svara oftare ”ja” än ”nej”.

När jag blev färdig närvårdare julen 1995 lovade jag mig att inte sätta mig på skolbänken på nytt. Jag fick fast anställning på ett barnhem och tänkte att så här blir framtiden. Som 20-åring trodde jag mig kunna förutspå hur livet blir. Ändå började jag redan i januari ett år senare studera vid Helsingfors temporära yrkeshögskola, på Barnmorskeinstitutet. I fyra och ett halvt år traskade jag genom Östra Böle från Böle station till Barnmorskeinstitutet. Och varje morgon tänkte jag att aldrig mer återvänder jag till Östra Böles betongbunker när jag väl är klar.

Men hur gick det? Här sitter jag och ugglar i Östra Böle i ett hus beklätt med grönt kakel. Av egen fri vilja dessutom och nöjd.

När ”aldrig mera” ändrades till ”kanske trots allt”, då började saker hända. När jag insåg att man kan förändra världen och göra något själv i stället för att ha ångest i kafferummet hittade jag min väg. Receptet var enkelt: jag sa ”ja” också när utmaning­en kändes övermäktig.

Kom ihåg: om du får en utmaning så har någon tänkt att du klarar den. Man tror redan på dig. När du ansluter dig till den gruppen börjar saker hända. Trust me.

Mantrat i finländskt arbetsliv – produktivitet och konkurrenskraft – får mången kollega att sucka tungt. För inte producerar vi ju något i vår bransch, så inte kan produktiviteten mätas. Jag vågar vara av annan åsikt.

En FN-rapport i mars i fjol listade totalt 156 länder i fråga om lycka. Enligt rapporten var Finland världens lyckligaste land. Ni, mina ärade kolleger, producerar något synnerligen värdefullt, världens lyckligaste folk! Där slår ni pappersbruk och Mercedestillverkare i Nystad med hästlängder. Det är produktivitet och konkurrenskraft!

Dessutom har vi yrkesutbildade inom social- och hälsovård och småbarnspedagogik förmågan att vara närvarande. Vi kan möta och interagera med andra människor. Sådant kan inte ersättas med artificiell intelligens, automatisering eller robotik. Vi har trumf på hand i framtidens pokerspel i arbetslivet.

Ärade blivande ordförande i Tehy, tro på dig själv. Se på arbetslivet med hjärtat och våga ta chanser. Det rådet smäller högre än varje enfaldighet som står på bitar av inredningstejp på medelålders kvinnors vardagsrumsväggar.