"Vi vill att våra mammor och pappor orkar leka med oss när de kommer från jobbet, så de måste få veta när de slutar, för det vill också vi veta. Kan du hjälpa oss?”
Min sjuårige son Aake skrev brev till familje- och omsorgsminister Annika Saarikko med bön om hjälp, men jag vill maximera chansen att det går som han hoppas och sänder det också till dig, kära julgubbe. Jag vet inte om Aake tror mer på dig än på Annika, men både min pojke och många andra barn till tehyiter önskar innerligt att det inte blir någon lag som gör att föräldrar inte kan vara med sina barn lika mycket som nu.
Ändringen i arbetstidslagen blir den kvinnodominerade social- och hälsovårdssektorns öde om paragraferna inte ändras. Ändringen i arbetstidslagen som behandlas i riksdagen försämrar arbetsvillkoren i vårdsektorn avsevärt. Vi i Tehy har redan nu stora problem med att orka. Arbetstidslagens uppgift är att skydda arbetstagarna, men nu håller man på att rasera skyddet ytterligare. En sådan julklapp har de alltför snälla tehyiterna väl inte förtjänat, eller hur kära julgubbe?