Brev till Silja

Jag ser på bilder av oss. Av dig och mig. Det finns många sådana. Mediebilderna skiljer sig rejält från dem jag har på oss i min telefon. Ändå är det samma människa på alla, den person jag lärt känna under våra gemensamma arbetsår.

Jag hade varit Tehys ordförande i 14 dygn när jag slog mig ner vid dig i Kommunhuset i Berghäll i Helsingfors. Det är sällan tevekameror dokumenterar hur en intensiv, nära arbetsgemenskap börjar, men för oss finns de första stunderna i mediearkiv.

Där sitter vi, två ordförande sida vid sida, vid Finlands största förhandlingsbord, där man kom överens om arbets- och tjänstevillkor för 421 000 arbetstagare. Det var inte bara värderingar och beslutsamhet du utstrålande. Du var hela tiden medveten om vem som betalar din lön. Våra kollegor har alltid varit med dig, var vi än rört oss. 

Jag har suttit bredvid dig på riksförlikningsmannens kontor på Bulevarden, i Yles A-studio, på asiatisk restaurang i Berghäll. Jag har varit vid din sida i förhandlingsrummet på Södra kajen 10, i barer i hotellfoajéer och i Finlandsdelegationer på internationella konferenser.

Du är alltid samma människa, om vi så har tiotals mikrofoner och tevekameror framför oss eller sitter gömda i ett tomt rum för att ta igen oss under den svåraste armbrytningen. Du har det största hjärtat inom finsk arbetsmarknad och dina värderingar är etsade i din själ.

Tre krävande förhandlingsomgångar på förbundsnivå under sex år lär en mera om en annan människa än flera decenniers äktenskap. Det har varit ett privilegium att få sköta det viktiga intressebevakningsjobbet med dig, Silja. Jag önskar att det också i framtiden finns en lagom stor bit av dig i varenda arbetsmarknadsboss.

Efter ett avtal som vi tillsammans hade förhandlat fram fick jag Sun Zis bok Sodankäynnin taito (Krigskonsten), ett kultverk på många områden där strategi, taktik och psykologi spelar viktiga roller. I tillskriften står det ”till den tappraste krigare jag känner.”

Silja, boken gick till fel person. Du är den tappraste krigare för vårdarna som jag känner. Jag skriver det här, i ett öppet brev till dig, för om jag sade det ansikte mot ansikte skulle du rulla med ögonen som ditt barnbarn och vägra ta emot berömmet. Nu går det inte. Så Silja; du är fantastisk!

Tack för att du finns. Tack för vad du gjort för SuPers medlemmar och för oss alla vårdare. Tack för spåret du dragit upp för oss som följt dig. Fina pensionärsdagar, kära partner i crime.