Ingen förvärvad rättighet är bestående. Den lektionen i samhällslära får vi just nu av statsminister Petteri Orpo med hela statsrådet som stödlärare.
Jag, en medelålders kvinna och barnmorska, som föddes fem år efter att den finländska rätten till abort trädde i kraft, har levt i den tron, att våra rättigheter gällande sexualitet och reproduktiv hälsa, som man enträget kämpade för att driva igenom, är huggna i sten, och att vi kan fortsätta bygga upp en bättre värld med nya målsättningar.
Hur fel har jag inte haft. När jag var ordförande för Barnmorskeförbundet lyfte man i den samhälleliga debatten upp en vilja att ge yrkesutövare i hälsovården rätt att vägra utföra abort. Jag fick förundervisning i hur politiska bakgrundskrafter fungerar och i värsta fall trycker på för att nå sitt mål. Vi i Barnmorskeförbundet höll fast vid vår åsikt: en yrkesutövare väljer inte sina kunder. Däremot har vi alla full frihet att välja vilket yrke vi vill studera till.
Ingen ska inte någonsin behöva oroa sig för vilken inställning en yrkesutövare har till en klient.
Nu när det nästan gått ett decennium har samma fråga väckt offentlig debatt igen. Man har till och med kastat fram möjligheten, att frihet att följa samvetet borde skrivas in i arbetslagstiftningen.
Någon sådan rättighet ska vi inte ha. Tehys ståndpunkt är klar: yrkesutövare i hälsovården kan inte välja sina kunder. Alla har rätt till säker abort och precis varenda en har rätt att få den vård som han eller hon behöver, oberoende av vårdpersonalens inställning eller religiösa övertygelse. Det är kärnan i yrkesutövarnas yrkesetik här i hälsovården. Ingen ska inte någonsin behöva oroa sig för vilken inställning en yrkesutövare har till en klient.