1. Använd personens namn
Lyssna vilka ord patienten eller klienten använder om sig själv och sina närmaste. Använd samma ord. Tilltala eller tala om patienten med namnet. Fråga hur patienten vill tilltalas. Kom ihåg att det namn som står i befolkningsregistret inte nödvändigtvis är det som patienten vill använda. Använd inte könsspecifika uttryck om du inte vet hur patienten vill könsdefinieras.
Använd könsneutrala uttryck när du hänvisar till nära människorelationer: sambo, partner, förälder, barn.
Om du talar svenska eller engelska, använd ”hen” eller ”they” om ickebinära människor ifall patienten så vill. En ickebinär person är en person vars könsidentitet inte ryms i indelningen kvinna-man.
2. Ta inget för givet
En persons uppfattning om sitt kön följer inte alltid den yttre gestalten eller den sociala rollen.
Det biologiska och juridiska könet, den sociala könsrollen, hur man ger uttryck för sitt kön och den inre upplevelsen av kön eller könsidentitet överensstämmer inte nödvändigtvis.
3. Olika från fall till fall
Notera situationer där könet inte har någon klinisk betydelse. Använd uttryck som ”patienten”, ”klienten” eller ”personen” när anteckningar görs, men du kan också beskriva personen enligt ålder eller yrke: ”en 45-årig grävmaskinsförare”.
När könet har klinisk betydelse skriver du: ”Identifierades som nyfödd som flicka/pojke” och ”Personens egen uppfattning om könstillhörighet är kvinna/man/övrig/okänd”.
Ibland kan det av medicinska skäl vara nödvändigt att också notera eventuella könskorrigeringsbehandlingar. Diagnos och behandling kan till exempel förutsätta vetskap om könskörtlar och könsorgan finns kvar, och om en pågående hormonbehandling som kan öka risken för blodpropp.
